Vad är en godkänd inramning?

Inramningar med passepartout

Äger du en inramning där du tycker att motivet eller passepartoutkartongen har blivit gul-/brunaktig? Då kan det vara tecken på en pågående nedbrytningsprocess.

Det man inte kände till förr var att de trämassekartongerna man använde till inramningar innehöll skadlig syra. I kombination med ljus missfärgar syran kartongen och på sikt bryter det ned ditt konstverket.  Dock bör påpekas att papperskonst som är inramad före 1800-talet ofta är mindre skadad på grund av att pappersmaterialet som då användes var tillverkat av lumpråvara.

Konst som är inramad från sekelskiftet och fram till sjuttiotalet finns det all anledning att se över och eventuellt lämna in för ommontering med nya syrafria kartonger.

En "låda". Bilden är skild från glaset med en distanslist

En godkänd inramning bör innehålla en distanslist eller en syrafri passepartout som separerar glaset från bilden. Bakom motivet bör finnas en syrafri kartong,  i form av en spärr. Den sista kartongen som läggs dit är ett bakstycke som stabiliserar och fungerar som ett yttre skydd.  Man förseglar inramningen med klisterremsor av papper på baksidan  för att förhindra damm och smuts från att tränga in.

Vanligt tavelglas skyddar inte mot solens uv-strålning som med tiden bleker papper och kartong, du kan då välja att använda ett uv-skyddande glas. Notera att det uv-skyddande glaset inte kommer som standard utan endast på begäran.